tisdag 2 april 2013

För 3 veckor sedan.....

För 3 veckor sedan fick våran finaste Patsy komma till hundhimlen, i 9 år har hon haft denna soffa som sin. Här kunde hon sitta och spana på alla som gick förbi på vår gata.Den sista tiden valde hon att ligga nedanför, hon hade för ont ( i ryggen)för att hoppa upp. Ett mycket tufft men rätt beslut då hon inte mådde bra alls. Väldigt tomt och konstigt att inte se henne där på sin plats. Det kommer aldrig finnas någon mer som hon...så klok och snäll.
Jag har under dessa veckor målat och möblerat om i köket så man inte ska haja till varje gång man går in där.

Soffan målad en gång här. Nu är den flyttad och står vid matbordet framför fönstret

Det ena gav ju det andra så jag började även måla stolarna som var träfärgade. 2st av 6 är målade, men det verkar ju som våren dröjer så jag ska nog hinna innan det går att göra nåt ute

Så här ser det ut nu där soffan stod förut

I helgen tog vi en tripp till Mobackes i Bollnäs , där köpte jag 2st blåa fåglar och ett par förgätmigej


En kruka med 3st lökar av rosa pärlhyacinter fick också följa med. ( dyra)

Egentillverkade ljusstakar

Det var ett litet livstecken från mig!

Kram

13 kommentarer:

  1. jättefina miljöer som du "dukar upp", bara synd att det finns så många lika av de fina fåglarna, de finns även här i Sandviken på handelsträdgården. Jag hoppas att jag hittar någon unik fågel på Älvsjömässan men skulle inte tro det...

    SvaraRadera
  2. Va trist att ni har förlorat er Patsy! Det är så svårt och blir så tomt när en hund går bort - de är ju familjemedlemmar på något sätt.

    Fint blir det i ditt kök och fina dekorationer har du också. Du är kreativ, det är ett som är säkert!

    Kram!

    SvaraRadera
  3. Förstår att du möblerade om i köket, ett nytt liv utan Patsy.
    Kram

    SvaraRadera
  4. Hei! Det blir så utrolig tomt når man mister sin hund. Den har en personlighet som man blir så sterkt knyttet til.
    Utrolig vakre stilleben du har laget. Ha det riktig godt! Klem Anne

    SvaraRadera
  5. Ja, alle som har hatt hund vet hvor tomt det blir etter de. Det var trist å lese om din gode hund. Det gjør vondt når en må dra til dyrlegen, men innerst inne så vet en jo at det er riktig å gjøre det. Sofaen din ble veldig fin!

    Klem

    SvaraRadera
  6. Det är så sorgligt när man mister sina fyrfotade vänner! Vår Oliver börjar bli gammal och man vet ju att det tar slut någon gång, men ändå blir man ledsen! Så fint du har fixat hemma hos dig, ser riktigt mysigt ut!/ Kram Titti

    SvaraRadera
  7. Förstår att du ville göra om i köket...Det blev jättefint och förhoppningsvis lättare för Er.

    Såg de rosa pärlhyacinterna förra året men gav vika när jag såg prislappen. Fast nu blev jag allt bra sugen!

    Kram / Therése

    SvaraRadera
  8. Kära du, det där är inte roligt. Vår Ronja är snart nio år och jag har levt hela mitt liv med hundar. Mina föräldrar har alltid haft hund och flera av dem har gått bort olyckligt eller förtidigt. Sorg efter många år av stor värme och glädje.

    Kan förstå att du ville passa på att göra om i köket.

    Kramar

    SvaraRadera
  9. Stackars liten, så jobbigt både för er och henne! Alltid svårt att ta det där beslutet fast man vet att det är rätt.
    Förstår att du gjorde om i köket och det blev verkligen jättefint, mycket snyggare med vit soffa!

    Ha det fint, kram Marie-Louise

    SvaraRadera
  10. Åh vad tråkigt med din fina hund. Förstår att du saknar henne! Så fin soffan blev i vitt.
    Vad härligt med rosa pärlhyacinter.
    Ha det gott.
    Kram Maria

    SvaraRadera
  11. Så tråkigt att behöva ta bort en vän!!
    Vi börjar närma oss det med...
    Vad fint det blev med byrå och pynt!!
    Kram
    Mariana

    SvaraRadera
  12. Oj, så härligt och mycket fint det är i livstecknet från dig. Och jag hoppas verkligen att ditt målande och flyttande av möbler och pyntande kan lindra lite tillfälligt i sorgen efter Patsy. Hon ser så söt ut där hon blickar in i din kamera.
    Många kramar!

    SvaraRadera
  13. Åh, Ulrika, jag vet exakt vad du går och har gått igenom! Vet inte om du läst mina gamla inlägg (man orkar inte så mycket när ens kära små liv försvinner) men även jag har mist en älskad del av familjen. Jag har inte kunnat göra om något, utan jag reagerar fortfarande starkt och ibland t om vill jag ropa om han ska med ut på promenad, har ju gjort så i 14 års tid...så jag vet precis hur du har det....och hennes lilla älsklingsplats....och de där kloka ögonen....det känns som att de kan läsa ens tankar....
    Men jag märker också att du har lyckats gå vidare och få till så fint runt omkring dig! Dina egenhändigt gjorda ljusstakar är ju bara för läckra....och tänk att komma på att möblera om som du gjort, det blev ju helt annorlunda och toppenfint!
    Ha det nu gott, och tack för livstecknet!
    En stor kram till dig från mig/ Carina

    http://vidbjarsjobacken.blogspot.se/2013/03/det-behovs-inga-ord.html

    SvaraRadera